Polis!

Mitt hjärta bultar i bröstet och min puls rusar som ett vattenfall. Jag står mitt på gatan och tittar åt höger och vänster, desperat efter tecken på en polis. Jag har precis blivit rånad och min plånbok, telefon och nycklar är borta.

Jag ser en blåsvart bil närma sig och jag vinkar med armarna som en galning. Bilen stannar och fönstret rullas ner. En polis tittar ut och jag stammar fram min historia.

Polismannen är lugn och samlad. Han ber mig ta ett djupt andetag och återberätta vad som hänt. Han lyssnar noggrant och ställer frågor. Jag känner mig tryggare och mindre rädd nu när jag vet att någon kan hjälpa mig.

• Polismannens vänlighet

Polismannen är inte bara professionell, utan också otroligt vänlig. Han erbjuder mig vatten och frågar hur jag mår. Hans medkänsla får mig att känna att han verkligen bryr sig om mig och min situation.

• Polisen tar mitt ärende på allvar

Trots att jag bara är en av många brottsoffer tar polisen mitt ärende på största allvar. Han lovar att göra allt i sin makt för att hitta rånaren och återfå mina tillhörigheter.

• Polisen ger mig hopp

Jag känner mig desperat och osäker, men polisen ger mig hopp. Han försäkrar mig om att de kommer att göra allt de kan för att hjälpa mig. Hans tillförsikt ger mig styrka och motivation att fortsätta kämpa.

Polismannen skriver en rapport och jag ger honom all information jag kan. Han lovar att ringa mig om det finns några framsteg. Jag tackar honom och säger hejdå. Jag känner mig fortfarande skakad, men jag vet att jag har tur som fick träffa en polis som verkligen brydde sig.

Jag går hem och försöker att inte tänka på rånet. Det är svårt, men jag vet att polisen kommer att göra sitt bästa för att hjälpa mig. Jag har aldrig varit så tacksam för polisen förut. De är våra hjältar, de som skyddar oss och hjälper oss när vi behöver det som mest.

Du kanske också har varit i en situation där du behövde hjälp av polisen. Hur var din upplevelse? Dela gärna din historia i kommentarerna nedan.