Möte i Rom




"Ciao, bella!" Jag hör någon ropa mitt namn. Jag vänder mig om och ser en ung kvinna som vinkar till mig från andra sidan gatan. Hon har ett stort leende på läpparna och hon ser så glad ut. Jag känner inte igen henne, men hon ser så bekant ut.
"Hej, vem är du?" frågar jag.
"Jag är Giulia. Vi träffades på ett bröllop för ett par år sedan."
"Åh, ja, nu minns jag! Det var ett så fint bröllop."
"Ja, det var det verkligen. Jag har tänkt på dig så många gånger sedan dess."
"Varför det?"
"För att du var så trevlig och jag kände en sådan connection med dig. Fastän det var kortvarigt."
"Jag känner likadant. Det är så synd att vi förlorade kontakten."
"Ja, det är det verkligen. Men nu har vi hittat varandra igen."
Hon sätter sig bredvid mig på bänken och vi börjar prata. Vi utbyter historier om våra liv de senaste åren. Vi skrattar och gråter tillsammans och jag känner mig som om jag har känt henne hela livet.
"Jag är så glad att jag träffade dig igen," säger jag.
"Jag också," säger hon. "Jag har aldrig glömt dig."
Vi tillbringar resten av dagen tillsammans. Vi går runt på gatorna i Rom, beundrar den vackra arkitekturen. Vi stannar till för en kopp kaffe på en mysig liten café. Och vi pratar och pratar, som om vi aldrig ville sluta.
På kvällen bjuder Giulia in mig på middag. Vi äter pasta och dricker vin och skrattar och pratar som om vi har känt varandra i åratal.
Efter middagen promenerar vi hem till henne. Det är en varm sommarkväll och stjärnorna glittrar på himlen som diamanter. När vi kommer hem till henne, sätter vi oss på balkongen och pratar tills solen går upp.
Jag har aldrig känt en sådan connection med någon förut. Hon är som en syster till mig. Vi känner varandra så väl.
När det är dags för mig att gå, vill jag inte. Jag vill stanna kvar hos henne för alltid. Men jag vet att jag måste åka.
Vi kramar varandra hejdå och jag vet att jag kommer att sakna henne. Men jag vet också att vi kommer att ses igen.
Jag går hem med ett leende på läpparna. Jag har träffat en ny vän idag. En vän som jag kommer att ha hela livet.