Kommer ni ihåg friidrottssäsongen 2022? Själv minns jag bara ett virrvarr av känslor: glädje, besvikelse, trötthet och eufori. Men framför allt minns jag hur bortskämd jag känner mig över att ha fått uppleva den på nära håll.
För er som inte vet vad Diamond League är så är det en serie av 14 friidrottstävlingar som hålls runt om i världen. Varje tävling har en egen poängtablå och efter säsongen utses vinnarna i respektive gren. En typ av friidrottens Champions League, om ni så vill.
I år var jag med om att se Armand Duplantis hoppa över 6,16 meter i Stockholm. Den stämningen går inte att beskriva, det var som om hela stadion höll andan. Och när Duplantis klarade höjden så exploderade läktarna. Det var ett av de mäktigaste ögonblicken jag varit med om.
I år var det till exempel flera grenar som avgjordes på upploppet. Det var löpare som föll, och löpare som spurtade förbi på mållinjen. Det var så dramatiskt att man satt som på nålar hela tiden.
Det är något alldeles eget med att sitta på läktaren och heja fram sina favoriter. Och att få uppleva den jublande stämningen när en svensk friidrottare vinner är något alldeles extra.
Jag ser redan fram emot nästa säsong. Och jag hoppas att vi får se ännu fler världsrekord, personliga rekord och dramatiska upplopp. För det är det som gör Diamond League så speciellt.